Svampskog i Slarteg

Svampskog i Slärteg

Sevärdheter

Gamla och nya platser i Järnskogs socken:

Häradsstenar
Klöftasprecka
Pilgrimsled
Skutegubben 
Soldatgraven i Boda 
Järnåldersgrav Slärteg 
Rosariet, Koppom
Remjängssätra

Vattensåg
Skogen Näved - Slärteg
Skogen Remjäng
Skogen Fjäll, Lossbyn, Gällsbyn och Strömsmark
Skogen Norra Lian
Skogen Beted och Hajom 

Mer om händelser på skogen i dessa 10 hemman finns i boken ”Jakt i Järnskog”.

Karta Järnskog

Karta J-skog. Gräns, älv, punkter skannades. Orter i Paint. Spar JPG. Klistrat in i Word. Utskrift. Fotograferat, Beskurit o färg i kamera..jpg

Häradsstenar

harad1.jpg harad2.jpg

På Järnskogs församlingsgräns mot Köla församling finns fyra häradsstenar, detta lär vara ganska unikt, denna gräns är samtidigt häradsgräns mellan Nordmarks härad som Järnskog tillhör och Jösse härad. Detta innebär att Eda kommun är indelat i två olika härader. Dessa stenar är belägna efter väg 637 på Bodafjället, väg 177 på gränsen mellan Boda och Rudsgården, vid Hofsten och på Skillingmarksfjället.

Klöftasprecka

klofta1.jpg klofta2.jpg      

Klöftasprecka.

Klöftasprecka ligger c:a 1 km sydost om Järnskogs kyrka, rakt öster om avtagsvägen mot Skillingmark. Se även nedan om Beted-Hajom.

Pilgrimsled

Se Galleri-Bygdens historia

Skutegubben

skutegubben1.jpg skutegubben2.jpg

Skutegubben (på berget Skutan) kan ses från vägen mot Årjäng. Den ligger öster om vägen, mellan Korsbyn och Mosstakan.


Soldatgraven i Boda

bodakyrkogarden.jpg

Soldatgraven i Boda.

Ligger i södra Boda, på gränsen mot Skönnerud, längs gamla järnvägsvallen. Ett runmärke, R, finns mellan Skönnerud och Dammen på 50 000-kartan.

1808 blev det åter krig med Norge (Danmark) och stora truppstyrkor samlades i gränsområdet, framför allt uppe vid Eda Skans. I Boda, Järnskog, förlades Dalregementets Livbataljon. Mer än 100 av soldaterna dog i ”fältsjuka, även kallat lantvärnssjuka” och jordades i en massgrav i Boda där en minnessten restes. Senare forskning har visat att fältsjuka egentligen var fyra olika sjukdomar: rödsot, nervfeber, fläcktyfus och frossan (malaria). Fältsjuke-epidemin var nog Värmlands största katastrof efter digerdöden.

Endast doktorn hade uniform och Bror Höglund som skött gravplatsen i många år hittade där en knapp som nu finns i hembygdsföreningens samlingar. Den har varit inlämnad på analys och den analysen daterade knappen till tidigt 1800-tal.Se mer i boken "Sjukvård i Gränsbygd", JHBF.

Järnåldersgrav

I Slärteg finns en järnåldersgrav ((600-1000 e Kr). Gravplatsen ligger öster om vägen till Lilla Koppom, några hundra meter från vägkorsningen i Slärteg. Skylt.

Rosariet

Koppoms Rosarium ligger intill vägen genom samhället på vägens västsida, nordväst om Torget. Antalet rosbuskar var i juni 2011 över 300 av cirka 200 olika sorter. Nu finns även sponsorer från Holland. Länk: till rosariets hemsida.

Remjängssätra

Det finns ett flertal sätrar runt bygden och en av dem är Remjängssätern, där låg man i säter till fram på 1920-talet. Där bodde man då i eldhus som beskrivs i skriften Säterstudier i Västra Värmland av Bengt Lundholm. Se även nedan om Remjängsskogen.

Första stugan

gamlasatra.jpg

Remjängssätra ligger fågelvägen 5 km rakt väster om Norra Lian.

Den första stugan kallades Bexesätra och var ett s.k eldskjul med två rum, och avsedd för fäboddrift. Den stod norr om nuvarande gårdsstugan. Stora rummet hade eldstad mitt på golvet och lucka i taket för röken. I lilla rummet förvarades flaskor, ostsilar och mjölkhinkar, mjölken kyldes i bäck eller källa. Senare byggdes eldstaden om till öppen spis och skorsten av sten (se bilden).

Personerna på bilden är: Ingeborg Nilsson Tomta, Rudolf Myrvold Rømskogen, Elisabeth Nilsson Tomta, Emil H Eriksson Bexere.
Kortet är taget i början av 1900-talet. Ingeborg blev gift med Oskar Haglund från Östervallskog, de emigrerade till Amerika 1913. Rudolf Myrvold blev gift med Ester Nilsson och byggde Nolhagen vid Dammen, flyttade sedan till N:a Gate. Elisabeth Nilsson blev gift med Nils Nilsson från Gällsbyn och blev kvar på Tomta. Emil H Eriksson förblev ogift, flyttade till Nolhagen.
Fäboddriften upphörde omkring 1920.

Nuvarande Sätern

satra.jpg satrainterior.jpg saterstallet.jpg myrvoldstuga.jpg

Sätra med interiörbild samt stallet och Myrvoldsstugan längst till höger

Historik Hopstugan

Hopstugan med två rum och stallet byggdes 1919 för hemmanets gemensamma behov.
Anders Klam och Axel Rundin timrade stugan för 300 kr och Nils Remfeldt åtog sig stallbygget för 450 kr. Byggnadsvirket köptes av de ägare som har skog nära sätern.
En utdebitering på 1 kr per skatteöre inbringade 744:83 kr
Hela kostnaden för säterbygget blev 1517:78 kr

På hösten 1945 renoverades stugan av Åmotfors AB som då hade stora timmerdrivningar i Remjängsskogen. Bl. a. Revs de öppna spisarna och järnspisar sattes in. Väggar och tak kläddes med träfiberplattor.

Den senaste renoveringen gjordes 1977-78. Snickeriarbetet utfördes av Odd Haugbak och en mängd frivilliga dagsverken gjordes.
Brandmuren murades av Ulf Åhs Koppom och den öppna spisen av Bronek och Benny Platek Skillingmark. Lennart Karlsson Fjäll och Hilding Gärder Beted har tillverkat möblerna.

Gästboken har tillverkats av Reidar Myrvold

Vattensåg

I sydvästra delen av byn Remjäng ligger en vattensåg som är restaurerad till ursprungligt skick.

vattensag1.jpg vattensag2.jpg vattensag3.jpg

  vattensag4.jpg vattensag5.jpg vattensag6.jpg

Platsen för sågen före nybygget Nils Norlén och Johnny Cleve

Skogen Näved-Slärteg

Karta Slärteg-Näved.jpg Klicka på kartan så blir den större!

Näved och Slärteg.

Alla stugor och gårdar är ej inritade.

Stenåldersboplats. Vid badplatsen i Oset låg en boplats under stenåldern (6000-4000 f Kr).

Vadställe. Ungefär 300 meter norr om Osebron finns ett flera hundra år gammalt vadställe över Kölaälven. 1792 drunknade en hästtjuv vid vadet.

Värn. På sluttningen öster om Osebron ligger skans 137 som uppfördes under andra världskriget. Här skulle man stoppa ett tyskt anfall som kom västerifrån. Se också kartan för Fjäll m fl hemman där ytterligare värn i samma försvarslinje beskrivs.


Stenförråd. 200 meter nordost om Klädsbergsmyren finns det stora flata stenblock som ligger upp-pallade på mindre stenar. Troligen avsedda att användas vid byggandet av Järnskogs kyrka kring sekelskiftet mellan 1600- och 1700-talen.


Svarta Hålet ligger nedanför Branten. Dagsljuset är sparsamt, marken sank. På platsen finns hassel.


Bergströmsdalen är en liten dal omedelbart öster om Frammestuga i Näved. Namnet kommer efter bröderna Bernhard och Rickard Bergström som bodde i Frammestuga.


Bostället i Näved låg 400 meter väster om Hagalund. Idag återstår stengärdsgården. Indelte soldaten Näfvenfält bodde på Bostället.


Rävkullen är en lämning efter en stuga intill Koppomgâta. Söder om Rävkullen ligger Aspa som är ett mycket fint älgpass. Den stora aspen fälldes 1993.


Traktekällaren i slutet av Myrgâta ligger vid resterna efter en stuga som flyttades och blev lillstuga vid nuvarande Trakten.


Slussen är den plats där vägen mot lilla Koppom viker av från stora landsvägen. Innan den nya landsvägen byggdes på den gamla järnvägsbanken låg Slärtegs hållplats här. Slussen var jaktlagets tidigare samlingsplats.


Grusfickan, där jaktlaget numera samlas, användes förut som förvaringsplats för Vägverkets grus.

RemjängsskogenRemjangsskogen.jpg

Klicka på kartan så blir den större!

Remjängsskogen.

Alla stugor och gårdar är inte inritade.

Vaktåsen är ett berg där det finns värn från andra världskriget. Berget namngavs under 1808-09 års krig mot Norge.

Perssågen är en gammal vattensåg vid Torpebäcken som restaurerats och är fullt användbar.

Lonkens sten (Getarsten) ligger öster om sätervägen, 400 meter från Kôja. Det är en mindre sten med inristningen "AJS 1842". Ristningen gjordes av den då 24-årige Anders Jacobsson ("Lonken") när han "getade" (vallade) boskapen i skogen. Han bodde på

Kniverud som låg öster om Knivetjärn. På Kniverud tillverkades brännvin som sedan såldes i bygden. År 1900 kom Anders Jacobsson till fattiggården i Skönnerud, året därpå drunknade han i Svarttjärn.

Kôja. Här uppförde Anders Olsson Remfält en stuga på ofri grund under 1800-talet alldeles sydöst om nuvarande eldstad. Ingen kom att bo här, huset flyttades senare till Remjäng. Idag återstår bara rester.

Skavvålstornet låg 70 meter öster om tjärnen Skavvåla på Remjängsskogens högsta punkt, 347,7 meter ö h. Idag finns bara förankringsjärnen kvar. 500 meter sydväst härifrån finns lämningar efter en skogskoja.

Gatebråten ligger 350 meter sydväst om sydspetsen på Norra Kotjärn. Här finns rester efter en husgrund, rågbråteodling och en förvaringsgrop.

Vid Slârtesätra finns lämningar efter en säterstuga som användes av hemmanet Slärteg. Den ligger söder om gamla landsvägen alldeles nordöst om det likaledes raserade Mardalstorpet varifrån jaktvårdschefen Gunnar Mardals förfäder kom.

Trugaborg är två lämningar efter skogsstugor. Dels en äldre stuga (350 meter söder Mardalstjärn längs vägen, sedan 160 meter åt sydväst), dels en yngre och mera känd stuga uppe vid Fallbäcken (150 meter västnordväst från den äldre stugan). I den yngre stugan hade Torp-Helge elektriskt ljus från bilstrålkastare som fick ström från en gammal  bilgenerator nere i bäcken. Skovelhjulen bestod av konservburkar. Efter en tid lossnade en av burkarna och lamporna blinkade regelbundet. När det samlades skräp i skovlarna avtog ljusskenet sakta...  Nest-Einar var konstruktören.

Malis-sten. En ungefär meterhög platt upprest sten väster om säterstigen vid Långvattnets nordspets. Den sägen som är kopplad till platsen är att en piga från Järnskog som hette Malin hade fått anställning i Östervallskog. När hon kom hem till Järnskog på julafton berättade Malin att hon var med barn. Hon var då inte välkommen att stanna kvar hemma och begav sig därför på julaftonskvällen åter iväg mot Östervallskog. Det var kallt, och kvinnan var utmattad och tagen av det som hänt. När hon kommit upp på berget ovanför Långvattnet orkade hon inte gå längre och frös därför ihjäl på den plats där stenen står.

Lankarsten. En 4 meter hög sten med överhäng vid Rövattnet, under stenen går det att sitta väl skyddad. För 150 år sedan såg Lankarn (lång karl) en sällsam syn här: en stor glasvagn kom farande, uppe på vagnen fanns en varelse med en eldgaffel. Vagnen drogs av två bockar eller möjligen stora skator. Dragdjuret kan också sett ut som en fågel upptill och en älg nedtill. Lankarn flydde i panik, vagnen körde efter. Vid sydspetsen av Rismyra, i närheten av Långvattnet, högg Lankarn ett kors  i en björk varpå vagnen försvann. Korset fanns kvar långt in på 1900-talet. Lankarn avbildade händelsen på en logdörr som numera finns på Järnskogs Hembygdsgård.

En offervåle fanns till in på 1900-talet vid Rismyra. Den som gick förbi kastade en gren eller blommor på högen för att lyckas med det man höll på med.

Skogen Fjäll, Lossbyn, Gällsbyn och Strömsmark

fjallsskogen.jpg

Klicka på kartan så blir den större!

Fjäll, Lossbyn, Gällsbyn, Strömsmark.

Alla stugor och gårdar är ej inritade.

Vid Sotebroforsen i gränsbäcken Långebäck finns stenkistor som är lämningar från flottningstiden.

Sloradammen intill Stommesätern byggdes under flottningsepoken.

 Gubbero är en skogsstuga med ett välfunnet namn! Omedelbart väster om Gubbero finns vid bäcken rester efter en stickhyvelgrund. Det var troligen August Hansson på Strömsmarksätra som använde den omkring år 1900 för att tillverka takspån (takstickor).

 Karlsmon skall för länge sedan ha varit en stor gård med vidsträckta marker i Fjäll. När två ogifta bröder på gården blev osams blev det en stor auktion 1858.  Strax intill, men på vägens västra sida, ligger en stuga med namnet Lakull.

 På platsen för Sagesätra uppfördes en stuga 1848 (Sågerud). 1966 brändes huset ned och MHF byggde ett nytt hus, Sagosätra (Sagesätra). Mellan 1968-73 arrangerades Schröderloppet på skidor med start i Skillingmark och mål vid Sagesätra. En hemvärnsbarack från Holmedal blev omklädningsrum, brandkåren höll med vatten. Harry Norén från Saxebyn vann herrklassen tre gånger. Baracken blev senare beredskapsmuseum vid Järnskogs Hembygdsgård. Under älgjakten samlas Fjälls jägare varje morgon vid en brasa i stugan. Den ägs idag (2001) av Gunnar Mardal.

 Lossbysätra låg 150 meter rakt norr om Sagesätra.

 Tomtesätra nyttjades av de som bodde på Mellangården och i Norstuga i Slärteg.

 Värnen vid Hårnålskurvan (väster om Tomtesätra) byggdes under andra världskriget för att stoppa ett tyskt anfall mot Koppom. Huvudskansen låg vid Osebron , se kartan för Näved och Slärteg.

 Västra och Östra Fjällsätra. På Västra Fjällsätra (Bengtesätra) föddes den kände dragspelsprofilen Nils Nilsson (Skårsjö-Nils) 1896. Östra Fjällsätra kallades också Boställsätra. Säter-Stina bodde här till på 1940-talet. 1844 besökte Gustaf Schröder Fjällsätra och fick uppleva en misslyckad björnjakt. Björnen försvann ut i sjön Ryven.

 Smebacka är en skogsstuga tillhörande Nystuga i Fjäll. Vid Karlsborg fanns det tidigare en stuga som Karl Andersson använde under timmerkörning.

 Skogsstugan Stockholm tillhör Västuga i Fjäll.

 Värnen vid Koppartjärnarna uppfördes under andra världskriget för att hejda tyskarna om de tänkte använda gamla landsvägen för att kringgå de värn mm som fanns väster om Sagesätra.

 Brurebacken (Brudbacken) ligger 500 meter sydost om Västuga. För länge sedan upptäckte här ett brudfölje att rövare var i faggorna. I Brurebacken grävde man då ned en mängd silverföremål. I Gunnar Mardals barndomshem i Fjäll sade man att regnbågen gick ned i silverskatten i Brurebacken.

 

Skogen Norra Lian

skogen-norra -lian.jpg

Klicka på kartan så blir den större!

Norra Lian

Alla stugor och gårdar är ej inritade.

Stegetalla: I västkanten på Rövattsmossen, i rågången mellan Remjäng och Norra Lian, ligger "Stegetalla". Den är en gammal hög tall som kan utnyttjas som utsiktspunkt. En stege leder upp i trädet. Här satt ofta Rudolf Myrvold från Remjäng på pass under den period som Norra Lian och Remjäng jagade ihop. Trädet är cirka 200 år gammalt, stegen har funnits sedan 1920- eller 30-talet. Tallen har alltid hört till Remjäng men genom fastighetsköp i modern tid har den hamnat i Norra Lian.

Tre socknar möts i jaktvårdsområdets nordvästra hörn: Järnskog, Östervallskog och Karlanda.

Svarvaren är en myr.

Vilarberget: här finns en vilsten, en naturlig sittplats i berget. Platsen ligger 150 meter sydsydöst Björntjärns sydspets längs gamla sommarsätervägen till Nordlisätra.

Stentaget är ett gammalt stenbrott 270 meter rakt norr om Dammtjärn. Där har det tagits sten till husgrunder och broar i Norra Lian fram till 1930-talet. En häst med doning och stenlass gick en gång genom isen på Dammtjärn och hamnade på sjöbotten.

Offerkast: 250 meter väster om Orremossen intill sommarsätervägen. Här finns en stor sten (2x1x1,5 meter) med en mängd mindre stenar ovanpå och på marken omkring. Offerkasten kan ha varit påbörjad 1790 i samband med en vandrares död, alternativt vid en pigas likfärd efter en drunkningsolycka i Rinnen. En liknande offerkast finns längre österut (200 meter sydväst Björntjärns norra spets).

Sûnningskleva kommer av sûnning (messmör) och kleva (brant bergssluttning). Namnet kan kanske kopplas till det messmör som tillverkades på Nordlisätra. Under transporten hem kan osten ha tappats i den branta klevan där sätervägen går.

Fångstgropar är en stor och två mindre gropar intill Granmossetjärn. De är sannolikt mycket gamla och har används för att fånga älg. Se nedan om fångstgropar för älg.

Trakten i Håltebyn kan härledas till "den tvistige trakten", en rågångsförrättning mellan Norra Lian och Håltebyn 1767.

Om fångstgropar för älg:I Järnskog fanns fångstgropar bl.a. i Norra Lian, Strömsmark och i Hajom. Jakten – eller rättare djurfänget – hade även den i äldre tid en på åtskilliga sätt annan karaktär än i våra dagar. I alla tider har dock älgen varit det viktigaste bytet.
Man fångade älg för att få kött och hudar. Man beredde hudarna och tillverkade sedan dräktplagg såsom byxor och handskar. Älghudar användes även vid reptillverkning.
Bland de fångstmetoder, som brukats för älg, torde fångstgroparna vara de äldsta.
En fångstgrop för älg var rund, 3 – 4 meter i diameter och omkring 2,5 meter djup med sluttande väggar. I botten kunde placeras lodrätt stående spetsade pålar, senare järnskodda.
Fångstgroparna var placerade i rader, med 30 – 50 meters mellanrum. Mellan groparna fanns hinder eller stängsel av fällda träd och grova grenar med öppning mot groparna. Fångstgroparna förbjöds i lag år 1864.


Skogen Beted och Hajom

Beted-Hajom.jpgBeted och Hajom.

Alla stugor och gårdar är inte inritade.

Trättebråten är den gård som fått låna sitt namn till jaktlaget. Det var här man slaktade tidigare.

Fångstgropen ligger 380 meter syd-sydväst om Ängebråten. Den är 2,5 meter i diameter och 1 meter djup. Det finns också uppgifter om att detta bara är en gammal kallkälla.

Steckhövel är lämningar efter en spånhyvel (tillverkning av taksticker) som ligger 400 meter syd-sydost om Ängebråten. Vid en bäck finns det två stycken fem meter långa murar. Fallet ovanför har en nivåskillnad på fyra meter. Anläggningen revs 1937.

Klôfta-spräcka är en djup spricka i berget 350 meter sydöst om Trättebråten. Den är cirka fyrtio meter lång och en och en halv meter bred. Sprickans bergssidor är ungefär femton meter höga och lutar kraftigt. I den övre mynningen av Klôfta-spräcka låg det tidigare ett stenblock. Under en jakt hände det att en älgko med kalv sprang upp i Klôfta-spräcka. När de hunnit längst upp hindrade stenblocket dem från att komma ut. Inte heller kunde de vända om. Jägarna blev tvungna att skjuta djuren som sedan rullade nedför den branta stigen. Efter denna händelse sprängdes stenblocket bort.

Klôfta-mossen har det tidigare bedrivits torvtäkt. Rester av hus finns i kanten av mossen.

Klaras kôve är ett stort klippöverhäng 650 meter söder om Trättebråten. Här kan femton personer sitta torrt när det regnar. Klara skall enligt en sägen ha varit otrogen och förvisades hit. Under bergtaket finns två ristningar på översidan av ett stenblock: GAS 1896 JPPSH. Troligen betyder detta Gustaf Andersson och Johan Paul Persson i Hajom.

Öster om Järnskogs Hembygdsgård, nedanför bergväggen, finns det värn från andra världskriget. Norr därom ligger tre kulspruteposteringar på bergväggen.

Trehundra meter sydväst Röstjärn finns en kolbotten. Den är 12 meter i diameter, en tre meter bred stenring finns  på kolbottnen. Ett spisröse efter kolarkojan ligger åtta meter nordväst om kolbottnen. Kolet användes troligen under Koppoms bruks järnsmidesperiod på 1800-talet.

Drygt 100 meter nordost om kolbottnen ligger tjärnhålan

montage.png

Managed by WebDoc